jaja jag vet att jag alltid brukar säga till mina ensamstående vänninor att man ska njuta av egen tid...men jag njuter inte av någon ensamhet just nu, så är det bara. Men Elin behöver tid med pappa också så jag ska försöka. Hon lämnade hunden hemma iallafall...hahaha Ja, vad funderar jag på annars då? Förmodligen allt jag inte borde men varför kan inte jag också tänka på saker jag inte borde precis som alla andra också gör ibland...Nåja, i morse bestämde jag mig för att njuta av det lilla, så det ska jag fortsätta med under hela dagen, även om jag är en smula orolig...men som vanligt kanske helt i onödan...

men nej jag deppar inte..(visst var det en låt som var så?) Ute är det kallt -11 grader och massor med snö. Ja, anna säg inte du är avundsjuk för nu är tom skåningarna trötta på snön....inte bara jag. Dagen bjuder för övrigt på lite mysmorgon, ja det kan alltid vara bättre men nu njuter denna svensken av det lilla. Melodikrysset väntar om en stund och sen kallar jobbet. Trevligt ja men det kunde också varit trevligare men allt löser sig alltid! Så idag SKA det inte in några negativa tankar bakom detta pannbenet...hahaha

några dagar sen sist...Och som ett brev på posten kom det igår kväll från andra sidan nordsjön...-mamma, hur går det med bloggandet? Trögt, eller? Va?, jag som hade flera stycken om dagen innan! haha Ja, lite ligger det kanske i det inte för att jag inte haft något att skriva för det har jag ALLTID!

Anna undrade vad som händer i skåne...ja det rullar på som vanligt och det snöar som vanligt...haha det andra som förvirrade mamma när anna undrade ja det la sig ganska kvickt...

I veckan som gått har en hel del tankar flutit runt, mest goda dock...En del saker har jag fått svart på vitt och det var nog mest förvånande att det faktiskt har varit så illa...men det ska jag inte tänka på bara vara tacksam att jag kommit vidare. Mot nya utmaningar hela tiden, eller hur?

Jaja jag vet veckan börjar med måndag men va sjutton jag har inte hunnit med ju...Efter jobbet igår åkte jag och Elin till Elmelids i Höör..En mycket trevlig musikaffär, Mekka för Elin...och där sprang vi på IDOL-Calle...:) Idag är jag ledig och har precis kommit hem från vårdcentralen. Nu har jag bara tre gånger kvar att få mitt järndropp, vilket är SKÖNT, det tycker både jag och mina ådror...hahaha Nu har jag fått en bild att det kanske inte håller men nej det ska jag inte tänka på! Vad ska då denna dag mer bjuda på? Ja, förutom sträng! kyla ska jag nog bara städa lite. Får trevligt besök i morgon :). Bara vila är inte heller fel...

Tänker på dig, Ingrid!....

Hur man än gör för att stå emot så kan man inte låta bli att tänka, så är det. Jag har precis kommit in från en promenad för jag ville försöka bryta mönstret av tankar, men ja så lätt var det kanske inte. Ord som ensamhet,var det så här det skulle bli, mamma, jag går och dränker mig i närmaste snödriva, säga vad man tänker, ja det var väl ett axplock av vad som dök upp...Ja, häng inte upp er på snödrivan för så mycket snö finns inte...:) Knepigt, komplicerat är andra ord som också gnager...Ska man packa kappsäcken, ja hundra olika tankar det har vi alla så är det men någon gång kunde det vara skönt att slippa...Vissa dagar känns det som jag bara står och faller.....djupt ner och ingen som plockar upp mig...Men i kväll ska jag baske mig inte ner där! 

Uppe klockan kvart över sju för dottern skulle på brasskonsert.. hade planer på att lägga mig i värmen igen, men jösses det var ju så kallt så när jag kom in igen var jag pigg...Vad dagen idag bjuder på ja det vet jag ännu inte så klart men ser fram emot en ledig dag. Jag har börjat läsa igen, det är nog ett sundhetstecken, tror ni inte? Så kanske det blir lite förnöjelse över en bok eller en tidning...Men som vanligt en ledig lördagmorgon så blir det allra först melodikrysset, och kanske i anslutning till det ett samtal till kära syster om jag inte klarar det själv..
Fick precis sms från dottern som meddelade att hon kommit fram och dessutom TINAT....för inte hade hon mössa så öronen hade ingen känsel när skjutsen kom i morse...
Och alldeles nyss fick jag aftonbladet levererad till dörren så nu är det laddat...

till att börja med så vännen från Kristoffersgården...Hon har under alla dessa år vi känt varann, vilket böjar närma sig 17 år...ojoj, varit en vän av stora mått i vått och torrt och den sista tiden vägledande i livsfrågor man kanske inte alltid förstår, för denna vän har kunskaper som ingen annan! Så ett stort TACK för morgonens långa telefonsamtal! Det hon inte vet om mig är minsann inte värt att veta...Den andra nära vännen som även idag ska ha mitt stora tack är som så oftast annars, Björne! Och vad ska jag säga till dig som du inte redan vet...ja det tåls att fundera på men du vet när jag behöver lite lugnande ord...

Det finns många som ska ha ett tack...kanske är det tjatigt men jag tycker det är viktigt att visa sin uppskattning, och ett tack är gratis...

Det finns fyra andra nära mitt hjärta också...mina barn som betyder allt! Alla yra är starka personligheter som vet vad som är viktigt i livet, och utan att skryta så där har jag lyckats!

tillägnas min älskade mamma som lämnade oss alldeles för tidigt...I år är det 22 år sen! Men dagens nyhet är att en ny medicin ger MS-sjuka hopp! hade den kommit för 30 sen hade mamma kanske funnits här idag....Mamma var allt för mig, kanske förstod jag inte det då men jag saknar henne varje dag och speciellt nu....Mitt budskap till er som har er mamma kvar så är det nog att ta vara på vad ni har innan det är försent, nu vet jag ju att en del av mina läsande vänner kanske har det en aning knepigt men jag tror ni förstår ändå...För att återgå till min mamma så tror jag nog att hon är min skyddsängel...Så tack mamma för att du vakar över mig där i din himmel...:)

för mig iallafall...jobbar söndag så jag får väl ta helg en dag innan alla andra...Åter var det arbete på schemat idag, tack för det alla trevliga arbetskamrater! Stackars chefen kan inte ha det lätt med alla galna kvinnor...haha Eller vad säger ni Jennie och jessica??...:) Strax innan jag skulle gå hem började det cirkulera flera polisbilar i min lilla by, och vips började tankarna slå kullerbytta...men nej det gick över! Min beslutsångset från igår håller på att försvinna, sen finns det en del annat att fundera på men det ska också ut inom det närmaste...

är min bäste väns ord som han alltid säger. Och idag är det så även här...faktiskt jag förstår ju varför och kanske fler med mig. Dagen har bjudit på jobb, vilket också är bra för där håller man tankarna på just arbetet. Funderar kanske inte så mycket just nu men jag behöver komma fram till hur jag ska göra med beslutet...men jag följer nog allas råd tror jag...Man vet ju aldrig vad som kan hända...

ja, hade kanske inte tänkt skriva idag fick ju ganska många skrivna igår, men jag har precis kommit på en sak...och ni som läser ska veta att det skrämmer mig inte. Jag skriver och skriver ibland nej oftast rätt ur hjärtat, och det jag skriver är sanningen och det är ord jag står för. Kanske har jag fel i min tanke nu men jag tror inte det, jag brukar ha rätt. Antagligen är det så att det är många som läser men också vidarebefodrar mitt budskap, men det gör absolut inget eftersom min blogg på inget sätt är stängd för vissa. Men ni som läser får gärna lämna en kommentar. Jag är inte ute efter att behöva veta vem som är snäll nog att sprida mitt budskap men jag tycker nog att det hade varit ärligare om vederbörande läst själv...den möjligheten finns så klart också men nej...

med vadå? undrar ni nu kanske?? ja, mitt enkla men kanske banala svar får bli allt...För er som hängt med under dagen så vet ni att jag igår kväll sent fick en undran...jaja den släppte ganska bra mitt på dagen. Då kom nästa, som hade med utredningen att göra...den har jag försiktigt lagt över på två av mina bästa vänner, Ingrid och Björne...fy skäms...ni har ju eget..men ni tänker som jag så därför litar jag på att ni kommer fram till samma som jag hade gjort. Så när jag gjort det kommer nästa....som slutar i en urladdning som lilla dottern hörde ända in i sitt rum....Tårarna rann och jag skrek....hemsk mamma jag är....:( ligger den tanken ganska still vad händer då?? Jag hamnar på ruta ett igen men det ska jag nog snart få svar på hoppas jag...

En av mina vänner på Facebook skrev för en stund sen: Tar saken i egna händer...Ingenting blir som man vill om man bara går och väntar....???????????? Är detta vad jag borde? ge mig ett tecken....

Ja ni får väl hänga med även om jag inte kan av respekt för andra i min närhet skriva rätt ut å det blir lite katten kring...ni vet. Jag ska nog ägna denna dag till att skriva, för det är det enda som funkar när hjärnan pockar på och vill ha gympa.

Anna, har just nu tydligen musiken som länk på msn....undrar om hon visar dessa med flit...:) Love is blind...Som jag inte visste det lilla tösen...:)

Nåja, jag vet ju varför det nu är som det är och jag VET jag måste lugna könet som anna skulle säga men vet ni hur lätt det är när man vill så mycket så man kokar över...??Jag vet ju precis hur det bra det skulle kunna vara och frågan är om inte andra gör det också? Men igen jag förstår varför och gud hjälpe mig men anledningen till att det är som det är den kunde jag göra mig olycklig på...Nej, jag ska inte tänka så mycket, jag vet. Det blir bra! det måste vi tro!

Undrar varför människan aldrig riktigt kan vara nöjd med det man har?? varför vill man nästan alltid mer? Som sagt knepigt! Ja nu har det runnit av lite...får se om det håller sig så annars återkommer jag senare...:)

ja, lugn det är kanske inte så farligt, men jag fick en tanke i huvudet igår innan jag skulle lägga mig, som tydligen inte släppte för det var det första som dök upp i morse när jag vaknade alldeles för tidigt...Men det är säkert inget att tänka på om jag känner mina pappenheimer men ja....??

Förutom det tycker jag det är ganska lugnt idag...ny vecka som vi får se vad den har med sig. En sak vet jag kommer att ske men inget jag SKA tänka på...men polishistorien rullar på.

Gillar dagens horoskop måste jag säga....

Kramar till er alla som läser...

Gårdagskvällen var lite smått galen..ja som bekant kallar barnen mig för facbook nörd men det tar jag glatt! Igår roade jag mig med att kika lite på vänners vänlistor, och ja jag hittade många bekanta från barndomen! Granntösen i trappan där jag bodde i största delen av min barndom var kanske det allra roligaste...!

Vaknade i morse igen med ett relativt tomt huvud...ja ni vet annars har ju detta huvud gått på högtryck den sista tiden så detta är BARA skönt! vad det beror på kanske jag som den analyserande människa jag är...ja jag vet inte men allt kanske börjar landa...Mina tre rädslor känns inte som rädslor idag, bara det är en stor framgång! Och dessutom kanske järndroppet gör sitt till, att vakna och känna sig pigg har ju inte hänt på länge...

Ja den började som vanligt tidigt och som vanligt vaknade jag upp ensam...usch vad jag tycker illa om det. Men idag känner jag kanske att det kommer den dagen också när jag upplever det som vi alla vill...:) Men iallafall så har det varit en mycket bra dag idag. Gick i morgonrock tills klockan var halv två och dottern kom och tittade med en böick som sa: ska inte du klä på dig idag?? haha Jag har haft energi till att stryka gardiner, hänga dem på plats, stryka dukar,tvätta och städa...det var länge sen jag orkade med så mycket på en ledig dag...I kväll ska jag bara titta på tv och facebooka, nörd som jag är...Ja, barnen kallar mig så fast de är inne lika ofta...:) tack till alla som stöttar mig!

Men ändå känns det inte så bra...Jag har jobbat idag vilket har varit mycket bra, men jag har känt mig orolig hela dagen. Kanske har jag inte vetat varför men innerst inne så vet jag ju ändå...Mina närmaste säger att jag behöver inte vara orolig men man vet inte...jag hade en mycket klar syn igår..men nej jag ska inte gå omkring och vara rädd för är jag det så vinner han...och han vet mycket väl vad som gör mig orolig. Om man gör vad han gjort och han får reda på att händelsen är polisanmäld, frågar man då hur läget är? Nej, inte om man fungerar som andra...men ja jag vet inte...knepigt är det. Många nystan som ska klaras ut i min skalle. Men när jag nu sitter och skriver och tvingar mig själv till att tänka på det psykologiska våldet så blir jag arg igen! Men det är bara nyttigt!

Fortfarande är det ju så att det finns många tankar på annat också, vila hjärnan det har jag glömt hur man gör...
Just nu finns det framförallt två som ska ha mitt STORA tack för att de lyssnar, förstår och står ut med mig...Så TACK Ingrid och Björne...Jag älskar er båda två!

har varit lugn och bra på alla sätt!  Inga konstigheter alls.. Har jobbat och varit på vårdcentralen och fått mitt järndropp...börjar faktiskt känna mig en smula piggare...Men det är på alla sätt en lång väg för mig så än ska jag kanske inte ropa hej...men framåt vi gå...

så har denna svensk tydligen skrivit fel på Gabriels födelsedag....Han fyllde SÅKLART 13 år och inget annat den 4e januari....:) Har dock åtgärdat felet....Kram Anneli

Ja, det var väl det förra inlägget det...för nu har det vänt! Men som min vän säger, det måste ut innan man kan gå vidare, och så är det nog. så bort med det och fram med positiva tankar.....JAG SKA, JAG VILL, JAG KAN!

Nej, jag orkar inte vara arg, jag orkar inte vara ledsen, jag orkar inte kämpa, jag orkar inte vara ensam, jag orkar inte tro en massa saker, nej det GÖR jag inte! Jo, jag gör ju allt det där men när sjutton ska allt bli som jag vill då? När ska jag må bra? Ja, jag vet jag måste över en del hinder men det är inte så enkelt när man bara kommer till väggen...och vill så mycket som jag vill! Ja ja jag vet det blir bra...

Arg på mig själv, arg på situationen och arg på den som gjort så här mot mig! För en stund sen låg jag här i soffan och grät, orkade knappt leva längre och som så ofta annars var det min bästa vän som fanns där för mig! Denna vän som jag älskar mer än någon annan...ja givetvis tillsammans med mina barn! Om jag bara kunde förstå varför denna händelse har kommit så starkt?? Men det var inget lätt eller enkelt, hade jag inte vänt mitt huvud i rätt ögonblick hade jag inte suttit här idag...så är det! Jag är arg på mig själv för att jag tillåter rädsla! För bara kom! så ska jag visa vem som är starkast! Älska, glömma och förlåta är tre ord man borde leva efter men denna man som misshandlade mig i mitt eget hem inför ögonen på min dotter denna man kommer jag ALDRIG älska igen, förlåta ej heller glömma det han gjort! Kanske är det nu någon som tänker att ni måste haft goda stunder också? Ja, kanske men en människa som skadar en annan på detta sätt kan inte ge kärlek...Att älska kan nog de flesta av oss...Och den sista tiden har jag tänkt mycket på vad som hade hänt om jag den gången för snart sex år sen sa vad jag redan då kände...Då hade med all säkerhet bilden sett annorlunda ut idag! För då såg jag han som idag är min bäste vän! Och nu vet jag att det säkert finns de som tänker vad sjutton tänker hon med?? men jag lovar er utan denne man i mitt liv hade jag inte orkat...det är bara så! Och kämpa det gör jag varje dag och baske mig om jag inte ska kämpa tills vi båda har läkt efter vad vi gått igenom så vi kan njuta av det goda i livet tillsammans...

står det på almenackan...och den här dagen kom kanske fortare än vad jag trodde. Igår var jag på polisförhör....ja, jag är då inte huvudförmålet i utredningen men han som en gång stod mig närmast...Ja, jag har en längre tid tvingats skriva i gåtor så bara vissa kunde förstå men det har jag gjort bara för att jag ville att han (ja, det handlar om min fd sambo när jag skriver han) skulle få veta att det han gjorde den 26 november är polisanmält...Och idag ringde polisen och meddelade att de hade pratat med honom..nu väntar en del andra detaljer innan jag vet hur det går. Ja, nu vet jag att det är kanske en del som undrar vad som hände och eftersom de flesta vet här där jag bor så är det ingen hemlighet, men enligt mig blev jag misshandlad i mitt eget hem...en händelse som för evigt har satt sitt märke i mig....Dagarna efter var jag väldigt rädd...och ja fortfarande finns viss rädsla men han kan inte komma åt mig mer...Vad är då det värsta? Jo mina vänner det är att mina älskade barn har blivit utsatta för honom mot sin vilja, och att jag inte såg det alla andra såg så tidigt...Men detta kan jag inget göra åt mer än att inte göra om det misstaget och det är ingen risk! Även om ensamheten är ett av mina största problem just nu så lär jag aldrig igen ta in någon som är så okänd som han var när han flyttade in...JA, jag vet de finns de som vet vad jag vill och det lovar jag er är inte samma sak...

Ja det verkar som ni är en del som läser...en anonym kommentar hittade jag nyss. Jag skulle gärna vilja veta vem detta är även om jag har en gissning...:) Ja morgonen var inte så bra men på väg mot vårdcentralen kom jag på en del svar på vad jag borde...så jag har startat detta projekt. Min bästa vän frågade mig igår vad jag gör åt mina rädslor...och det är det projektet handlar om. För en del av de rädslorna måste bort innan jag kan fortsätta mot målet...Det är knepigt att behöva skriva i gåtor men de flesta av er kanske förstår, och inom en snar framtid kommer jag kunna skriva hur jag vill...varför gör jag inte det redan nu egentligen?  Ja, helt ärligt vet jag inte varför....Så här kommer; rädsla nummer ett handlar om vad vederbörande ska göra mot mig när han får reda på att det han gjorde mot mig är polisanmält...Jag har funderat mycket på det, men kommit fram till att han kan inte göra mig något, för i hemmet bakom låst dörr är jag säker och på jobbet är jag säker och ute på byn vågar han inte för där är många som vet vad det handlar om. Så bort med den rädslan! Den andra rädslan handlar om att mitt ena barn inte har det så bra hon kan men jag har bett dem komma hem så jag kan diskutera detta med dem...Så bort med den rädslan! Den tredje och kanske knepigaste rädslan handlar om att jag är rädd för att säga och göra fel mot han som står mig närmast. Fast han gång på gång gör sitt bästa för att övertyga mig om att han verkligen vill veta vad jag tänker så är det svårt... Det handlar om att jag ska säga vad jag vill och tänker utan att vara tjatig, och det är inte enkelt eftersom denne underbare man alltid finns i mina tankar...Jag vill inte vara tjatig eftersom han så väl behöver den tid han måste ha...Men jag finns här och jag kommer att säga vad jag tänker utan att vara rädd så...bort med den rädslan!

Så ta nu en slev och rör ihop allt detta så kanske ni förstår varför det känns som man är på väg in i väggen...har dessutom jobbat i kväll, ja det gick väl bra men där kom lite besvikelse måste jag säga...men där ska jag bara bita ihop...I den röra ni nu slevar ihop ska ni slänga i dåliga provsvar som ett järnvärde på tre...vilket gör att jag måste ha medicin intravenöst två gånger i veckan i fem veckor genom dropp...

Jag fick rådet av min terapeut att jag skulle byta mobilnummer...ja det kommer jag göra inom det närmaste, nytt nummer köpte jag idag...allt för att vederbörande inte ska komma åt mig genom sitt smsande...Och det mina vänner handlar inte om några få sms. Det kan vara mellan 5 och 15 på en dag...Ja det var väl allt för nu...Tack för att ni finns!

och jag ska försöka jobba...jag måste det för min egen skull, jag har en mycket god vän som tror att jag är på väg in i väggen och ja, kanske är det så men jag måste hålla mig uppe. Så jag samlar mig och går dit så får vi se hur det går....kanske är det som med det andra jag skapar problemet. Men kanske har hon rätt, jag har ingen lust med något när jag inte är där jag vill...

Igår när jag var hos min terapeut fick jag i hemläxa att skriva ner vad jag tänker...och det är mycket det! Om allt och inget...Jag fick en del råd av min terapeut som jag ska fundera på men hon har säkert rätt...Dessutom ska vi göra en kartläggning över hur allt har sett ut....ja jag skulle vilja skriva rätt ut hur det är men jag vet ju faktiskt inte vilka som läser och vart det hamnar...men en dag kommer det...alltihop!

Ja denna dag har spökat hela veckan eftersom jag hade ett besök inbokat på ett ställe som är mindre trevligt...På väg till bussen ringde telefonen och mötet blev inställt....Tårarna kom som en reaktion på den spänning som har funnits inför detta...ja jag hade tid hos terapeuten också så jag åkte ändå....efter det besökte jag min gode vän och har haft en mycket bra dag i hans sällskap. När jag sen kom hem kom allt över mig igen....Kan det vara så hemskt att i detta hem som alla andra numera hittar ett lugn, finns det inget lugn för mig? Konstigt är det iallafall....för hela dagen har jag varit lugn och haft det bra men nu....Vad ska jag göra åt detta? Min vän konsaterade i vårt långa samtal att kanske är det så att man hittar sina problem, alltså egentligen har man inga problem, och ni ska veta att när jag lämnade bilen trodde jag verkligen det men nu....jag vill inte må så här längre....

Idag ska jag göra ett ärligt försök att göra ingenting...tror ni det går? Nej,inte jag heller! Tösen kommer och ska packa lite i sin lägenhet...nej jag ska INTE hjälpa till men jag får väl utfodra de små liven....så steken är framme!

Vet ni hur det känns när man egentligen rent fysiskt tror man mår bra, men ändå inte? Ja, jag vet proverna inte är bra, och det lär nog behövas många droppåsar innan jag märker skillnad, men sen är det något jag inte riktigt kan sätta fingret på...I natt har jag iallafall lyckats sova....så det är bra! Men varför i hela friden....ja ja det blir bättre det finns de som har det värre än jag...:)

Ja, just nu jobbar huvudet för fullt...så är det, inget illa med det och där är iallafall minst en som förstår varför...Allt förstår man inte alltid och kanske är det meningen. Kanske ska man inte tänka så mycket men det är lätt att säga om man är tänkare som jag...dock svårare att leva efter...Men man kanske skulle kapitulera och låta allt bli som det kanske är meningen att det ska bli? Ok, återigen inte många som förstår det...men där finns någon eller några...Vad tror ni?

Jaha, igår åkte Anna "hem" igen...och idag sitter jag här inte ensam men dock den enda med kaffekopp...
Igår fick jag min första järnspruta...som dock inte var en spruta utan en blandning som skulle gå in via dropp....och stackars sköterskan som försökte sätta nål två gånger innan hennes kollega träffade där de skulle...där låg jag irriterad och med tårar i ögonen men hur lätt kan det vara att sätta nålar i blodvener??ajaj iland ska man bara tänka två gånger innan man blir irriterad.

Men efter det hade jag en mycket trevlig kväll....

Min vän från de fackliga dagarna Paulina Sundberg skrev på Facebook för en tid sen att hon brukar skriva ner hennes egen målstyrning för året. Denna delar hon in i fyra delar, Tankar, Löftet, Huset och Resor. Ingen dum idé tyckte jag så nu ak jag göra min egen...

Tankar; Alltid säga vad jag tänker, sluta vara så rädd för att säga fel och göra fel...

Löftet; Att under året börja med att ta körkort...

Huset; Att behålla lugnet i mitt hus....

Resor; England minst en gång och en varm utlandsresa under året...

Ja, det var inte så svårt, vad tycker ni? Blev det bra?

Idag finns det några födelsedagsbarn, ja antagligen ganska många men två vill jag säga grattis till...till min äldsta och käraste vän från skoltiden, Monica ett stort grattis på födelsedagen från mig! jag vet inte om det bara är jag som med åldern verkar bli mer känslig och "blödig" men jag känner stor lycka över att ha hittat Monica igen...Kanske vi inte känner varann som vuxna men hon vet hur jag hade det som barn...och mycket i det vuxna livet hänger ihop med barndomen...
Dagens andra födelsdagshyllning går så klart till Gabriel som idag fyller 13 år! Gabriel är Elins äldsta barndomsvän... Och son till en av mina bästa vänner! När jag tänker på vad han har fått gå igenom trots sin unga ålder blir jag alldeles ödmjuk...ja jag vet Boel att han är frisk och för det ska vi vara lyckliga men Gabriel är en STARK person som det kommer att gå bra för...För hans mor vägleder honom trots alla jobbiga motgångar. Och till hennes hjälp dyker jag ibland upp som gubben i lådan...:)

Dessutom kanske ett litet...grattis till...mig själv, har faktiskt namnsdag idag...

Väldigt länge sen jag bloggade nu...juldagsmorgon var det sist. Men idag skriver vi 3 januari 2010...julen är alltså över och nyår likaså. En helg som har varit fylld med familjestunder och många vänner, både gamla och nya...Anna har varit hemma och ska snart åka igen...men hon är inte långt borta och i april får hon kanske besök...:) Livet rullar på, jobbigt ibland, underbart ibland men det är väl så det ska vara...knepigt ibland och självklart andra stunder...ja, livet i ett nötskal kan man säga....Ja, som sagt ett nytt år har kommit och det kan bara bli bättre så är det!